Därför bör du kastrera din katt

Redan när katter är 6–7 månader – något senare för hanar – blir de könsmogna och det är dags att fundera över kastrering.

Honor som löper kan ropa högt efter trånande hanar, äta dåligt, tappa päls och överhuvudtaget inte må speciellt bra. Honor kan också urinmarkera både inne och ute under löpet.

När en hane som går ute blir könsmogen blir han ofta mer stridslysten än en kastrerad katt, den kan råka i slagsmål och vara borta hemifrån längre perioder. När hankatten blir könsmogen börjar dessutom urinen lukta extra starkt. Han kan urinmarkera även inomhus, bli rastlös, matvägra och ropa högt efter honor.

Dessutom finns alltid risken för oönskade kattungar.

Veterinär Brigitta Stenvall och leg djursjukskötare samt klinikchef Eva Lund berättar mer.

– Okastrerade utekatter som springer runt och betäcker honor är ju ett stort problem, det blir ju mycket oönskade kattungar och de ska ju också tas hand om, säger Brigitta.

– Just under den här tiden på våren är det ett väldigt påslag av hormoner, katterna är väldigt aktiva. Man ska ju inte heller glömma att katter är nattdjur, har man otur kan de stå vid dörrar och fönster och skrika och vilja ut, kanske hela nätterna, säger Eva.

– Det finns ju djur som kan fungera att ha inomhus trots att de är okastrerade, men det beror ofta på miljön, vissa katter kan reagera väldigt starkt på andra katter som går utanför.
En kastration innebär att man på hanen tar bort testiklarna och på honan både äggstockar och livmoder, vilket är ett större ingrepp.

– Men jag skulle säga att vinsterna med att kastrera sin katt är mycket större än riskerna på ett ungt friskt djur, säger Eva.

Vanligast kastrerar man katter mellan sex och tio månader.

– Men det finns yngre katter som redan satt igång ett oönskat beteende och det är ok att göra en kastration från fyra månaders ålder, säger Brigitta.

Om man väntar för länge kan problemen kvarstå även efter en kastration.

– Det kan bli ett inlärt beteende, som till exempel att katten urinmarkerar inomhus. Man får ju ingen garanti på att det här upphör efter en kastration, så det är bäst att kastrera innan problemen börjar, fortsätter hon.

– Det här med att urinmarkera är en hel vetenskap och de kan göra det av andra orsaker än att de är okastrerade, till exempel för att visa dominans eller att de vill göra en markering, säger Eva.

Några kattägare är av olika anledningar emot att kastrera sin katt och tycker istället att p-piller är ett alternativ, men det är inget som Eva och Brigitta rekommenderar.

– När man ger p-piller en längre tid finns hälsorisker, bland annat kan katten utveckla hormonella sjukdomar få diabetes, livmoderinflammation och juvertumörer som oftast är elakartade. Så p-piller är alltså inget vi rekommenderar, säger Brigitta.

– Sen är ju inte p-piller hundraprocentigt säkert. På en katt ger man pillret en gång i veckan, så om katten samma dag äter en råtta och går ut och kräks fungerar ju inte p-pillret. Det kan ju också vara att utekatten inte kommer in den dagen man ska ge pillret och så blir det förskjutet. Man kan säga att nästan alla katter som får p-piller blir dräktiga någon gång, det här gäller ju främst utekatter, men även en innekatt kan bli dålig i magen och de kommer ju in i löp ganska fort, säger Eva.

Fördelarna med att kastrera sin katt är alltså stora, det enda man behöver tänka på är att en kastrerad katt lättare går upp i vikt så ett tips är att direkt gå över till ett lightfoder för kastrerade katter, för övervikt är ju även det ett stort problem, avslutar de.