Hela familjens liv förändrades efter stroken

Tommy vaknade en morgon och kunde inte lyfta ena armen. För hans fru Berit var det ovissheten som var värst. Och Gunnels man blev hjärntrött efter sin stroke. Gemensamt för alla tre är att de nu vill stötta andra som går igenom samma sak.

Den andra tisdagen i maj infaller varje år internationella strokedagen. En dag för att uppmärksamma alla de som drabbats av stroke, både personen som får själv sjukdomen, men också alla de anhöriga som drabbas.

Tommy Bergh var 56 år gammal när han fick en stroke, året var då 1999.

– Jag vaknade en morgon av att armen var bortdomnad, och tänkte att jag legat på den och att den somnat. Jag åkte till jobbet, och allt var helt normalt, men när jag skulle skriva en sak kunde jag inte lyfta pennan ordentligt. Och när jag tittade upp på en kollega tyckte jag att han stod och vaggade fram och tillbaka, berättar Tommy Bergh.

Tommy och hans fru åkte till hälsocentralen där de blev skickade till akuten direkt. Väl där blev de hemskickade ganska snart, för att sedan komma tillbaka några dagar senare. Då konstaterades att Tommy fått en stroke. Hans rörelseförmåga på kroppens högra sida hade blivit kraftigt nedsatt och talet var påverkat.

Blev du rädd?

– Ja, första dagarna var jag det. Då tänkte jag att jag ville ifrån det här livet. Men sen en dag när jag satt vid köksbordet kunde jag lyfta på ett finger på höger hand, lite lite grann. Det var den lyckligaste dagen i mitt liv, för då kände jag: "nu har det vänt".

Idag, tjugo år senare, påverkas han fortfarande av stroken och har fortfarande problem med höger sida av kroppen. Men engagemanget för andra drabbade är större än någonsin, och han är ordförande i Strokeföreningen i Västerås. Förutom möten och aktiviteter besöker föreningen en gång i månaden strokeavdelningen på sjukhuset i Västerås. Där träffar de patienter och anhöriga som precis drabbats.

– Vi berättar om hur vi har upplevt stroken och om hur vi har kommit tillbaka. Det har vi märkt är otroligt positivt, säger Tommy Bergh.

"Visste inte vad det var"

Även om det var Tommy som drabbades fysiskt av själva stroken påverkades hela hans omgivning.

– När Tommy fick sin stroke visste vi inte ens vad stroke var, berättar hans fru Berit Bergh. Hon fortsätter:

– Det var jobbigt som anhörig bland annat för att hans humör blev lite annorlunda, mot för hur det var när han var frisk. Han kunde ju klara sig själv fysiskt ganska snart, men just att personligheten förändrades var jobbigt.

Tommy Bergh håller med om att det är en familjesjukdom.

– Det är ju en sjukdom som nästan drabbar de anhöriga mer. All fokus hamnar på den drabbade och då hamnar de anhöriga på sidan om, säger han.

"Var en väldigt social person"

Även Gunnel Forslund är drabbad som anhörig. Hennes numer avlidne man fick stroke två gånger, 1992 och 2001. För henne har ovissheten varit värst.

– När min man fick sin första stroke 1992 fick man nästan inte veta någonting. När han blev utskriven efter fyra-fem dagar tänkte jag att man måste få veta vad som händer nu och vilken hjälp han skulle få, men ingenting. Med åren blev det även en gradvis försämring: och just hjärntröttheten drabbade honom väldigt mycket. Han var en väldigt social person som gillade att träffa folk, men med åren blev det för jobbigt.

Hon fortsätter:

– Som anhörig är det viktigt att man inte blir en person som bara vårdar, och det kan vara en väldigt svår avvägning. Man kan känna sig väldigt otillräcklig och tänka: "jag borde väl göra mer".

Alla tre är överens om att informationen och vården av drabbade har blivit mycket bättre idag än för några år sedan. Att vara engagerad i föreningen, som de alla är på olika sätt och olika mycket, har hjälpt dem och samtidigt hjälpt andra.

– Det går att sprida kunskap till folk och ge dem en liten "puff". Den som är drabbad av en stroke orkar kanske inte själv jobba för att det ska bli bättre, men vi ser att vi till viss del kan påverka myndigheter och ge dem en tankeställare, säger Gunnel Forslund.

Så uppmärksammas Strokedagen i Västmanland

Strokedagen infaller den 14 maj och årets tema är Hjärntrötthet

VÄSTERÅS
Stroke Västmanland och Stroke Västerås i samarbete med ABF bjuder in till föreläsning om Hjärntrötthet efter en stroke kl 18.00-19.30 på Tomasgården, Cedergatan 1 i Västerås. Föreläsare: Vasilis Bakolas, leg. psykolog.

FAGERSTA
Strokeföreningen Södra Bergslagen finns på Brukshotellet
kl 15.00 där Pantelis Clewemar, läkare region Västmanland, föreläser om stroke och hjärntrötthet.

Riskfaktorer för stroke

Stroke är ett samlingsnamn för hjärninfarkt (blodpropp i hjärnan) och hjärnblödning. Det är cirka 85 procent som får hjärninfarkt och omkring 15 procent som får hjärnblödning.

Riskfaktorer för stroke

► Högt blodtryck är den viktigaste riskfaktorn för både hjärninfarkt och hjärnblödning.
► Hjärtsjukdomar ökar risken för att få hjärninfarkt. Detta gäller framför allt vid förmaksflimmer, hjärtinfarkt och vid klaffel.
► Högt kolesterolvärde medför ökad risk att insjukna i stroke.
► Diabetes ökar risken för hjärninfarkt
► Rökning är en stor riskfaktor för stroke.
► Alkohol. Både kroniskt missbruk och akut överkonsumtion medför ökad risk för stroke. Senaste forskningen (2018) visar att även måttlig alkoholkonsumtion, 7-8 glas vin (15 cl) ökar risken för stroke, ju mer du dricker ju högre risk.
► Livsstil - övervikt och bristande kroppslig aktivitet är andra riskfaktorer för stroke.
► Stress, såväl psykisk som fysisk är en riskfaktor för stroke.
► Ärftlighet spelar roll genom att man kan ärva disposition för speciella riskfaktorer som exempelvis högt blodtryck eller diabetes.
► Ålder, den enda riskfaktorn som vi inte kan påverka. Risken för att få stroke ökar med stigande ålder.

Källa: Strokeförbundet