Kalle Moraeus till Västerås Tidnings reporter: ”Jo, men vi är faktiskt ganska lika …”

Innan vi påbörjar den här intervjun måste vi gå till botten med en sak, Kalle. Mina vänner har alltid sagt att jag är din dubbelgångare. 

– Jasså, spännande.

Jag sms-ar över en bild nu på oss som togs på Arlanda 2015, vi skulle på samma flyg till Luleå.

Pling.

Nå?

– Jo men faktiskt! Vi är ganska lika, det måste jag ändå säga. Jag kommer ihåg när vi tog bilden. Jag skulle upp och jaga i Norrbotten och ni hade nån spelning i Luleå (korrekt, jag var med som turnéledare åt Västerås hiophoprävar Looptroop Rockers).

Så. Då kan vi börja prata om det som denna intervju egentligen ska handla om, Den svenska sångboken. Efter det stora gensvaret från publiken förlängs nu turnén. Nypremiären sker i Västerås 31 oktober.

Publiken kan vänta sig en kväll fylld av det bästa ur den svenska musikskatten med tolkningar av Bellman, Evert Taube, Lasse Berghagen, Cornelis Vreeswijk, Ted Gärdestad, Monica Zetterlund, Ulf Lundell till modernare artister och låtskrivare som Mando Diao, Eva Dahlgren, Laleh, Håkan Hellström och Veronica Maggio.

Det är ingen liten gryta att ösa ur – ni har varit tvungna att göra avkall på en del misstänker jag?

– Det kan man lugnt säga – det är den största ”kill your darlings”-festen jag varit på! Man är ju inte klok i huvudet egentligen som ger sig in på något sånt här, säger Kalle Moraeus.

Han berättar hur planen såg ut från början när han och musikerkollegorna Gunilla Backman, Johan Boding och Mikael ”Nord” Andersson träffades för att ta sig an den digra uppgiften att koka ner den svenska musikskatten till en konsert som landar inom rimlighetens gränser.

För rimligt var det överhuvudtaget inte från start.

– Vi träffades på ett första möte och två stora whiteboards blev fullständigt täckta av låtar. Då insåg vi att den här konserten kommer ju att bli 12 timmar… 

Han fortsätter:

– Efter möte två och tre var vi nere på sex timmar och kände att vi var tvungna att hitta på något.

Räddningen blev producenten Martin Johansson.

– Martin är väldigt klok och konstnärlig och han ledde oss in till att hitta vår egen personliga sångbok med våra egna guldkorn ihop med lite anekdoter.

Vad gör du för personlig låt?

– ”Varm korv boogie” – som ett politiskt inslag inom miljö- och hälsa, haha.

Varför just den låten?

– För att en dag utan korv är ingen riktig dag.

Senast Kalle Moraeus gästade Västerås var i februari på Steam Hotel. Då var han ute med sitt ”sidoprojekt” PK Bluesinferno tillsammans med bandkollegan Pelle Holmberg.

– Det var ju nästan 300 biljetter sålda. Rena chocken! För ett bluesband, säger Moraeus med ett garv.

Men hittar snabbt den troliga orsaken:

– Det var en övervägande mogen publik och om man reflekterar över det så är det ju den första Beatles-generationen det handlar om – de vill ju höra en elgitarr! Vi kommer att åka ut igen. Bluesinferno håller på att bli en braksuccé, det är fränt som fan.

Västeråsminnen i övrigt vid sidan av Steam? 

– Ja, jag har ju spelat på klassiska Village såklart och otaliga spelningar på konserthuset under 30–35 år. Västerås ligger ju där det ligger geografiskt så det har blivit många besök. Sen lärde jag känna Bröderna Slut i slutet på 80-talet, vi har haft mycket kul ihop.

Och nu kan han dessutom skryta med en dubbelgångare i stan.