Nu tar Aitman nästa steg i karriären – idag släpps debutplattan: ”Känns som allt har gått otroligt snabbt” 

Västerås centralstation en sensommareftermiddag. 

Mitt i rusningstrafiken med stressade pendlare som lyssnar uppmärksamt till utropen från högtalarna.

Vi lyckas hitta lugnet på en i det närmaste övergiven perrong och slår oss ner för att prata om en annan resa – en som bara har börjat.

Men som ändå här och nu kan vara på väg att ta alltmer fart efter genombrottet för drygt ett år sedan.

Idag släpps Hannes Aitmans debutalbum på alla streamingplattformar.

– Jag har ju inte jättemycket erfarenhet hittills så jag vet inte vad ska jag jämföra med. Men jag måste säga att det känns som att det har gått otroligt snabbt allting – och förvånansvärt bra.

Ja, för om vi backar bandet bara lite drygt ett år så var det då Skälbysonens egenskrivna countrydänga ”Dying for a name” fick stort genomslag och bland annat uppmärksammades av den framstående musikkritikern Jan Gradvall som fastställde att ”det är väldigt sällan det dyker upp en debutant som är så här bra”. 

Låten har idag över 2,2 miljoner lyssningar på Spotify.

Kändes den given att ta med på plattan?

– För mitt skivbolag var det givet. För mig … om jag ska vara ärlig så ser jag fortfarande inte riktigt vad folk hör i ”Dying for a name” som gör att den ändå blev en hit. Jag hade faktiskt inte tänkt att ha med den alls på plattan om jag fått välja själv. Men det kanske är tur det (skratt).

Det var för två år sedan han signade med skivbolaget Freebird.

– Planen har väl hela tiden varit att komma ut med ett album nu för att sedan kunna turnera med det.

Vilka förhoppningar har du på ”Weak Point”?

– Alltså, jag känner mig ganska tom på förhoppningar egentligen. Jag måste bara få ur mig allt jag har skrivit. Det är egentligen det. Men det är klart att jag hoppas att den tas emot väl.

Hur är känslan då?

– Det känns mycket trevligt måste jag säga. Jag vill ju vara en albumartist. Det känns helt otroligt att äntligen få släppa det när man suttit inne på låtarna så länge. Magiskt.

Startspåret, av totalt elva, är den senaste släppta singeln ”Looking Back, Looking Out”.

– Det känns som ett bra välkomnande till plattan. Lite hoppfull.

Finns det en röd tråd med plattan?

– Nej, det är ganska mixat. Det blir det jag skriver. Och låtarna är ju skrivna över ett spann på ungefär fem år.

Släpps den även fysiskt?

– Ja, vi släpper vinyler (ute 13 september) som går att förbeställa. Vi har tryckt upp en limited edition som vi kommer att sälja 100 ex av … eller ja, det vet vi ju inte, men förhoppningsvis kommer att sälja, säger han och rättar ödmjukt sig själv.

För att fira släppet hölls på torsdagskvällen en releasefest hos bokningsbolaget Live Nation.

– Det var bara inbjudna, mest branschfolk. Och så bjöd jag in några polare.

Vad säger polarna om din karriär och det som händer, är de stolta? 

– Ja, men det tror jag nog. De är väldigt stöttande i alla fall och lyssnar på musiken på riktigt. Det är väldigt kul.

Hur ser den närmaste framtiden ut nu efter albumsläppet?

– Jag ska ut på en höstturné som förband till Ludwig Heart. Sen blir det en egen turné nästa vår är det tänkt.

– Där hoppas jag att bandet med folk i min ålder, som jag satt ihop, kan följa med.

Albumsläpp, kommande turnéer och du har precis flyttat hemifrån – det händer en del i ditt 20-åriga liv just nu?

– Ja, det måste jag säga att det gör. Jag är väldigt lyckligt lottad som får göra det här. Jag skrev faktiskt en dikt igår om hur jag vill tacka livet.

– Jag är på en väldigt bra plats just nu.