Tidigare bildläraren tar plats på Västerås konsthall: ”Mycket att släppa fram”

Vernissagen förra helgen i utställningshallen på Sturegatan 12 intill Gallerian-ingången var välbesökt.

– Ja, det var över 100 personer här. Jag har väl aldrig varit med om något sånt tidigare, säger Anna Granberg när vi träffas i konsthallen.

Utställningen har namnet ”Är en annan värld möjlig” och den absolut största av de fyra installationerna tar besökarna ut i oändligheten – via horoskop.

– Jag ville hitta något jag aldrig jobbat med tidigare som jag ville undersöka. Så det blev horoskop, jag har blivit väldigt intresserad av planeterna under det här arbetet.

Det digra arbetet slutade med 365 bilder som nu tar plats på väggarna.

– Jag har gått in varje dag under ett år och tittat vilka planeter som påverkar mest den dagen och gjort en bild för varje dag. Tanken är att det ska vara lite kladdigt, inte det romantiska. Jag ville ha det mer rejält och har därför jobbat med oljepastell, vilket jag inte brukar göra.

En annan sak blev också tydlig med det stora antalet bilder.

– Oj, jag har 365 bilder att sätta upp – bara den detaljen, haha. Men det är lite häftigt.

Mitt i utställningsrummet står en oktogon, också den prydd med horoskopbilder.

Invändigt väntar olika sorts uttryck.

Som speglar runt om och ett ljudlandskap med musik av konstnärens lillasyster och hennes son.

Dessutom:

– Alla som kommer in speglar sig tusenfalt i mitt födelseögonblick som är avbildat i taket med hur planeterna stod då – så självisk är jag!

Strax intill breder ”Livets träd” ut sina grenar med broderade blad och ett annat ljudlandskap där fyra konstnärer från olika länder, och Granberg själv, bjuder sina tankar runt miljö och oss människor i den.

– Bladen är tryckta, präglade, på Grafikverkstan i Uttersberg. Det har varit mycket jobb med att sätta upp allt även här, bara fästa bladen i ståltråd har tagit sin tid. Tack och lov har jag haft bland annat vänner från konstnärsgruppen Art Mobile som hjälpt mig.

En lätt vindpust från trädet tar ett näsdukssegel plats – ”Segel i sorg och glädje”.

– Jag är så fascinerad över näsdukar som ju är ett material som bara har försvunnit. Så jag har samlat allehanda näsdukar och sedan har jag suttit vid havet på Irland, i Västervik och på fjällen och broderat in citat, skrivit dem med den skrivstil som jag lärde mig i skolan och som inte heller finns länge.

Hon har själv och tillsammans med vänner samlat citat och kloka ord.

Som:

”Ät den fulaste grodan först” och ”Grabbar är grabbar, så är det bara”.

Att den tidigare bildläraren på Carlforsska – och textilutbildad i London med examen år 2009 – nu äntligen fått full tid för sitt eget skapande gläds hon åt.

– Det är jätteroligt. Det har ju för mig tidigare handlat om att lyfta andras konst som lärare. Nu när jag släppt allt annat och istället drar nytta av den erfarenheten och alla utställningar jag besökt inser jag att det gett mig en styrka och en förmåga som jag inte hade haft om jag skulle komma ut som nyutbildad 20–30-åring. Jag är nästan förvånad över hur mycket det fanns att släppa fram!

Envisheten är också en viktig ingrediens för att verkliggöra hennes projekt och idéer.

– Annars hade det inte gått.

Det här är hennes första egna utställning som hon kunnat satsa helhjärtat på.

– Som textilkonstnär har man sällan tillräckligt med saker för att ställa ut själv, man blir ofta delägare i någon annans utställning.

I mitten av april väntar ett stort äventyr med utställning i London.

– Jag är med i en i konstnärsgrupp, Prism, som bildades när vi studerade tillsammans i London och vi ställer ut gemensamt. Det känns kul och spännande.