Biskop Mikael Mogren: Svenskarna är Europas mest andliga folk
Hösten har kommit. Kylan nöp i ansiktet i morse när jag gick hemifrån. Det var dimmigt. Flera som kom på cykel hade både vantar och mössor. Snart har alla löven fallit av träden. Naturen håller på att gå till vila. Det är som att den slappnar av.
För mig betyder hösten svampplockning och bärplockning. För många är det också älgjakt. När jag går ut i skog och mark upplever jag avspänning. Kroppen slappnar av i tystnaden. Lukten av barrskog gör gott. Jag gillar att gå på mossan. Det mjuka underlaget är någonting annat än att gå på asfalt och gatsten.
Min pappa har arbetat hela sitt vuxna liv som skogshuggare åt ett skogsbolag. På kvällarna efter arbetsdagen brukade han berätta om hur dagen varit i skogen, när vi åt kvällsmat efter lagårn. Jag minns en gång när han berättade om en tallskog som var som en tyst pelarsal när han kom dit. Det gjorde intryck på mig.
Avspänningen som kroppen upplever i skogen liknar den som vi får när vi tränar. Träningen är också en slags förnyelse av kroppen. Många just nu går på meditation och yoga av olika slag, och upplever att kroppen kommer i bra form. Att sjunga i kör har en liknande inverkan på oss, det sägs till och med att för körsångare börjar pulsslagen gå i samma takt när de sjunger tillsammans. Ungefär hundra tusen svenskar sjunger i en kyrkokör, så det är verkligen en folkrörelse.
Det verkar som om natur, meditation, träning och körsång är olika sätt att nå avspänning och att komma i form. Undersökningar visar att svenskarna är Europas mest andliga folk: I vårt land säger flest människor på hela kontinenten att de tror på en ”högre makt eller en ande”. Jag anar att det beror på upplevelserna i skog och mark, kanske bidrar körsången, och även träningen och meditationen. Avspänningen gör att kroppens skydd mjukar upp sig. Vi blir öppna för oss själva, och även för det som ligger utanför oss. I avspänningen upplever många av oss att vi är del av något större som går utanför oss själva. Vi blir avspända och samtidigt laddade.
I somras var jag kroppsarbetare på semestern. Jag röjde sly med en röjsåg under några veckor. Det kändes som att jag inte bara rensade i skogen utan också i mitt huvud. Det gav avspänning och samtidigt laddade det mig med ny energi. När jag gick till kyrkan under sommaren upplevde jag samma sak, även där fick jag avspänning och laddning. Kyrkans rum och skogens rum hör liksom ihop. Det är som om pelarsalarna i tallskogen är ett förrum till kyrkan. Den avspänning jag upplever efter kroppsarbete öppnar oss för det heliga.
I tillvaron utanför mitt fönster ser jag gula löv. Dimman har lättat och det är en klar höstdag. Dimman har lättat. Solen skiner.
