Västeråsaren Erik Grönberg ger ut bok om övergreppen som gjorde att han ville avsluta sitt liv

2016 startade Erik Grönberg initiativet Inte ensam aldrig glömd för att stötta barn, unga och vuxna som har utsatts för sexuella övergrepp och för att belysa psykisk ohälsa.

Initiativet har sedan dess fått stor spridning och stöttas av tusentals människor – bland annat en rad svenska idrottsprofiler – och Erik själv har prisats för sitt engagemang.

På tisdag 10 december släpps boken med samma namn.

Jag anförtrodde mig till honom som man gör till en bästa vän eller en vuxen man litar på. Det var den mest naturliga relationen i världen. Jag förstod inte att min osäkerhet blev hans drivkraft.

Inte ensam aldrig glömd är en på många sätt mörk och tragisk resa genom missbruk, panikattacker, psykisk ohälsa och självmordsförsök.

Den handlar om Erik Grönbergs egen historia. Från tidig ålder utsattes han för sexuella övergrepp under en lång period av en bekant till familjen.

– Jag har valt att inte försköna något. Det har varit viktigt för mig att de som lider av psykisk ohälsa känner igen sig i boken, säger han till Västerås Tidning.

Min förövare fanns kvar i mitt liv under hela skolgången. I gymnasieåldern träffades vi med jämna mellanrum, han såg alltid till att vi var ensamma och jag fick en lektion i hur man blev man. Min kropp blev en vuxen mans redskap. Den sortens redskap ingen människa någonsin ska behöva vara.

I boken berättar han svart på vitt hur ärren från barndomen har präglat och fortfarande präglar stora delar av hans liv.

Nu hoppas han med sin berättelse kunna stärka överlevare som bär sin historia i ensamhet.

– Jag får ibland kommentarer från folk som säger ”Det jag har varit med om och hur jag mår går aldrig att jämföra med det du har gått igenom”. Det gör mig ledsen. Oavsett roten till att man mår som man gör så har alla samma rätt att må dåligt. Man kan aldrig jämföra, det är väldigt personligt hur man mår.

Hur länge har planerna funnits på att ta initiativet vidare till att skriva en bok?

– Nej, jag hade egentligen aldrig tänkt att skriva en bok. Vem var jag att skriva en bok, tänkte jag. Men när jag fick frågan i våras, bara det i sig väldigt ärofyllt, kände jag att det kanske var rätt steg att ta. Att ta mod till sig och skriva och på så vis även bearbeta det som hänt på ett nytt sätt.

Jag hittade olika genvägar för att dölja vad jag bar inom mig och konstant befann jag mig i den roll jag blivit så bra på att spela. Min mask hjälpte mig att vara gladast i gänget och jag var en person som satte alla i sin omgivning i första hand.

Vilka känslor har arbetet med boken framkallat?

– Det blev en reaktion jag inte var beredd på. Jag har trott att jag har bearbetat min bakgrund genom alla föreläsningar och i andra sammanhang där jag har pratat om det. Men just när man sitter och skriver sin egen livsresa, det blir så svart på vitt. Det kom upp saker jag inte riktigt var beredd på.

Den han till slut kom att anförtro sig åt och öppna sig för var Rikard Wolff. Skådespelaren, estradören och sångaren som avled för två år sedan.

– Jag har alltid gillat teater och Rikard var lite av en husgud i min familj. Jag träffade honom i samband med en skivsignering på Skivbörsen i Västerås och hade inte hört så mycket av hans musik tidigare. Men det kändes som att den handlade om mig, den gick rakt in.

De blev bekanta och det ledde senare till en vänskap.

– Han förstod att jag bar på något som jag inte visste hur jag skulle berätta.

Det är nu sju år sedan han tog mod till sig och satte ord på sina svåra upplevelser. Erik var då 25 år.

– Det var lite som att åka berg- och dalbana. Man är lite rädd i början, sedan blir det lite lättare att ta sig för med det.

Minnena från min uppväxt är dunkla och svaga. Jag minns fragment och har lyckats lappa ihop delar av den. Men tyvärr har jag insett att övergreppen inte bara tog min oskuld, utan även min barndom från mig.

På tisdag är det release för boken, hur känns det inför det?

– Det är med skräckblandad förtjusning … om man nu kan använda just det ordet … känsla är nog bättre. Jag är väldigt nervös över mottagandet. Men det känns också som lite av ett bokslut. Jag har berättat min historia nu. Ett sätt för mig att ta ett steg framåt.

Vad hoppas du att boken ska föra med sig?

– Det viktigaste för mig är att nå ut till dem som behöver höra min berättelse som mest. Som bär på ärr som inte syns. Att få berätta att de inte är ensamma. Det finns hjälp. Jag hoppas att många inser det.

– Sedan känns det också viktigt att den som läser boken känner att det här är ett problem idag och att de får upp ögonen för vad som händer i det tysta.

För varje år som gick, varje gång jag föll tillbaka till honom, utvecklades ångesten till något annat. Något fulare. En ren avsky mot allt som var jag, så djupt rotat att det vibrerade rytmiskt i mig varje gång jag satte en fot framför den andra.

I boken medverkar också skådespelaren och dansaren Rennie Mirro som gästförfattare med ett eget kapitel där han berättar sin historia.

– Det har varit en ära att ha med honom i boken. Jag ser mycket upp till honom såväl som person som dansare och skådespelare, säger Erik Grönberg, och fortsätter:

– Men det är många som varit inblandade och bidragit på olika sätt till boken. Inte minst min sambo Lisa som också är medförfattare. Detta hade aldrig någonsin kunnat gå utan henne.

Releasefesten sker på den plats som under många år fungerade som en fristad i Erik Grönbergs kaosartade liv – Rocklundahallen.

– Ishockeyn och VIK kom in i mitt liv genom min mormor och jag älskade sporten. Där fanns fanns Palle (Andersson Everberg) som på så många sätt gav mig mycket glädje och blev väldigt värdefull.

– Att nu få ha boksläppet i Rocklundahallen känns fint. Lite som att komma hem.

Fotnot: De kursiverade styckena är alla utdrag ur Inte ensam aldrig glömd. Boken ges ut av Sportförlaget i Västerås där den också går att beställa.

Ur boken Inte ensam aldrig glömd

”Jag lägger brevet på det engelska mahognybordet i vardagsrummet, där jag vet att någon kommer att hitta det, och sätter igång min favoritskiva med Frank Sinatra. ”Fly me to the moon” hörs från högtalarna när jag slår mig ned i den svarta IKEA-soffan med ett stort glas vodka. Jag tar en klunk, det bränner som rivjärn i halsen när jag sväljer. Vodka har alltid varit det värsta jag vet, så jag beslutar mig för att hämta en flaska rödvin för att hinna bli tillräckligt berusad innan jag går tillbaka till den genomskinliga starkdrycken. Jag har två flaskor vodka om det skulle behövas. Det finns ingen tvekan kvar i kroppen. Det är dags att avsluta mitt liv. Hur skulle jag kunna leva vidare med all den skam jag bär på samtidigt som han som utsatte mig lever kvar utan någon som helst ånger? Jag strör ut tabletterna på bordet, blundar och lutar mig tillbaka. När jag är halvvägs genom den första vodkaflaskan tar jag en handfull tabletter i min hand och tittar länge på dem där de ligger kritvita och mäktiga i min handflata. Sinatra har gått över till att sjunga ”My Way” i CD-spelaren. Mumlande nynnar jag med, ”I faced it all and I stood tall, and did it my way”. Jag låter de två första tabletterna sköljas ned med en stor klunk och blundar. Jag är beredd.”

Från det första kapitlet ”Jag orkar inte mer” i Erik Grönbergs bok

Röster om Erik Grönberg ur boken

”Erik!

Ett hängivet och troget VIK-fan som jag första gången träffade genom hans mormor. Alltid positiv och glad vid våra träffar via hockeyn i Rocklundahallen. Erik hade koll på alla spelare, poäng och resultat. Med den grymma historia han fick med sig från sin barndom gör han nu ett fantastiskt arbete. Han ger allt för ”Inte ensam aldrig glömd”. Att vända ett liv som han gjort och arbeta på det sätt han gör nu inger STOR respekt. Nu är det jag som är ditt fan och mycket imponerad av ditt arbete.”

– Paul Andersson Everberg

”Jag har känt Erik i några år nu och varje gång jag träffat honom är han varm, positiv och glad. Men vi vet vad han har gått igenom, att han behövt handskas med ett mörker. Att han hittat en väg att gå vidare och använda sin energi till att göra världen bättre för barn värmer mitt hjärta. Hans arbete är så viktigt, sexuella övergrepp får bara inte hända. Ingen ska behöva gå igenom det han gått igenom. Jag hoppas att hans bok ska hjälpa fler människor att hitta ett ljus och en ork att försöka blicka framåt. Det finns en chans att gå vidare.”

– Börje Salming

”Bästa Erik, Tack för det fina jobb du gör. Jag beundrar dig för att du valt att jobba med det här, efter allt du själv varit med om, för att kunna hjälpa andra. Det är för mig en hjälteinsats. Tack för att du hjälper utsatta att leta efter ljuset i mörkret. Tack för att du visar att det finns en framtid att kämpa för och att man aldrig är ensam.”

– Stephanie Holmén

”Jag är full av beundran för det Erik gjort och gör, att vara så stark i att berätta sin historia – och att sedan även hjälpa och uppmuntra andra att göra detsamma är oerhört beundransvärt samt väldigt fint och generöst! Självklart stöttar jag honom på det lilla sätt jag kan. Men det är Erik som ska ha allt beröm!”

– Marcus Allbäck

”Erik är en människa med ett enormt hjärta. Det är starkt hur han genom sin historia idag hjälper andra och försöker ge alla barn det de har rätt till, en trygg barndom! Enastående och fantastisk person!”

– Linda Sembrant