Västerås VM-bronstjej: ”Jag bara njuter”

Hon har inte sovit många timmar de senaste tre omtumlande dygnen berättar hon för Västerås Tidning när vi får en pratstund på tisdagseftermiddagen. Hon har mellanlandat i hemstaden Västerås innan vidare färd till Uppsala där hon bor och studerar sedan drygt ett år tillbaka.

– Det blev inte så mycket sömn efter VM-loppet. Sen åkte vi hem från Thailand igår (läs: måndag), en resa som tog 27 timmar. Och nu är det tidsomställningen …

Men.

– Det är det värt såklart!

Hur mår kroppen efter urladdningen över de 38 kilometerna på en mycket tuff bana?

– Jag har lite köttsår under fötterna, men jag har kunnat jogga två gånger efter.

30-gradig värme, många höjdmeter och hög luftfuktighet – det måste ha varit en utmanande uppgift?

– Ja, det var ganska brutalt, det var det. Benen var helt slut efteråt och jag började frysa. Jag hade verkligen gett allt jag hade.

Insatsen visade sig räcka ända fram till pallen för VM-debutanten som dessutom var yngst i hela startfältet.

– Det är fortfarande helt ofattbart.

Vad sa landslagsledaren (Kerstin Rosenqvist tillika västeråsare)?

– Hon var jättechockad och tyckte det var hur kul som helst. Väldigt stolt.

Till och med så överraskad att hon och de andra blågula ledarna inte var redo med vattenflaskorna vid den första vätskestationen när Emilia Brangefält kom flygande uppför.

– Haha, nej de hade inte väntat sig att jag skulle komma så tidigt.

Berätta om loppet.

– Det var mycket uppför, två rejäla stigningar på nästan en mil vardera. Det är i stigningarna jag är som allra starkast och där sprang jag om många.

Fler än vad hon själv hade koll på när hon fick rapporter längs banan om att hon låg tvåa.

– Det hade jag ingen aning om. Men det gav ju extra krafter samtidigt som jag var rädd för att springa på för mycket och ”vägga”.

Hon blev omsprungen av en tjeckiska.

– Då var det bara full fokus på att hålla tredjeplatsen.

Det gick, hon höll undan för en internationellt rutinerad spansk duo som jagade bakom av de totalt omkring 80 löparna i startfältet.

– Det blev 1,5 minut ner till fjärdeplatsen till slut så jag hade lite marginal.

Hur var upplevelsen runt tävlingarna i Thailand?

– Det var en mäktig och speciell känsla med invigning och flaggparad. Sen var det jätteroligt att lära känna de andra i svenska laget. Vi gjorde mycket ihop, åt middagar, peppade varann.

Vad innebär VM-bronset för dig och din fortsatta satsning?

– En stor skillnad är att folk har fått upp ögonen för mig nu, innan var det inte många som visste vem jag var. Förhoppningsvis innebär det även fler sponsorer så att jag kan satsa ännu mer och ta det till nästa nivå.

– Sen kommer det nog innebära att jag kan tävla mer internationellt nu. Det är ju ett nytt VM i Innsbruck nästa år som jag hoppas att jag redan kvalificerat mig till, säger hon med ett leende.

Vad väntar närmast?

– Jag har finalen av svenska trailtouren kvar, den 3 december. Sedan blir det förmodligen Malaga Marathon efter det.

Löpartalangen springer nämligen även med framgång på asfalt. I sin maratondebut förra sommaren satte hon världsårsbästa för kvinnor under 20 år efter att ha korsat mållinjen i Bålsta på 2.56,19.

Men allra först – på fredag håller hemmaklubben Västerås Friidrott sin årliga gala.

En inte alltför vågad gissning är att någon utnämning tillfaller en 20-årig traillöpare som är tredje bäst i världen.