Bortglömd tusenårig kyrkogård förbryllar arkeologerna: ”Unik”

Västerås Tidning fick tidigare under försommaren en fråga från biskop Mikael Mogren om vi ville följa med honom och besöka en utgrävning där arkeologerna funnit en gammal kyrka.

Självklart ville vi det.

Men vad varken vi eller biskopen då visste var omfattningen av de nya fynden som gjorts på platsen.

En dag i mitten av juni begav vi oss, tillsammans med biskopen, norrut på Salavägen. Efter Tillberga kom vi fram till avfarten mot Äs och där kunde vi hitta platsen för utgrävningarna.

På sandåsen, bland maskiner och arbetsfordon, som tillhör markägarens entreprenadföretag befann sig ett helt team med arkeologer som försiktigt satt och fint skrapade fram fynd i sanden.

I flera av groparna syntes skelett och kranium – som legat begravda i uppåt tusen år.

Strategiskt läge

Vi möttes av Ann Vinberg och hennes kollega Oskar Spjuth som snabbt och inlevelsefullt började berätta och förklara vad det är var vi såg.

– Det är ett väldigt strategiskt läge, mitt på åsen och nära åarna som leder ut i Mälaren. Här på Åsen har alltid vägarna gått. På just den här platsen vet vi att det har varit bebyggelse sedan minst 100-talet efter kristus, och det har även gjorts fynd från yngre bronsåldern (800–900 år före kristus), berättade de.

Vad man dock inte visste var att det på platsen legat en större kyrkogård – med tillhörande kyrka.

När de första gravarna upptäcktes trodde arkeologerna att ett par hundra gravar, på sin höjd, skulle hittas.

Men ju mer de grävde – desto fler gravar hittades.

– Gravarna låg tätt och vi hittade gravar i upp till fyra olika skikt. Flera av skeletten är dessutom väldigt välbevarade på grund av att de ligger i gynnsamma förhållanden i sanden, säger Oskar Spjuth.

Ganska snabbt insåg man magnituden av utgrävningen.

– Det här är en tidigare helt okänd – och en extremt ovanlig lämning. Vi gräver väldigt sällan upp medeltida lämningar på landsbygden. Att då, som i det här fallet, få gräva en nästan helt komplett kyrkogård är närmast unikt i svensk arkeologi, säger Ann Vinberg.

– I de flesta medeltida kyrkogårdar står fortfarande sockenkyrkan, och där gräver man normalt sett inte, säger han.

Fynden väcker frågor

Det man nu har hittat är 800 kroppar som har begravts under tiden från cirka 1000- till 1300-tal – och spåren av en mindre kyrkobyggnad.

Fynden väcker flera frågor hos arkeologerna. Inte minst: Vilka var alla människor som blivit begravda här? På platsen fanns nämligen bara tre-fyra gårdar, och det finns inget som tyder på att så här många människor kan ha bott på platsen.

Och varför finns det inget dokumenterat om platsen? Inte i några dokument har arkeologerna kunnat hitta spår av någon kyrka eller begravningsplats i Äs.

Dessutom tycks Romfartuna kyrka, som ligger ett stenkast bort, ha byggts och tagits i bruk innan den här kyrkogården slutade användas.

– Det är väldigt ovanligt att kyrkogårdar glöms bort i Sverige, säger biskop Mikael Mogren.

Spår av träkyrka på platsen

Mitt på kyrkogården låg kyrkobyggnaden, som var en träkyrka som arkeologerna har kunnat lokalisera genom stolphål.

Under själva kyrkobyggnaden har de hittat fyra gravar, varav några är barngravar. Gravarna under själva kyrkan tillhör de äldsta som hittats på platsen.

– Det var ofta så på den tiden att man byggde kyrkor där stormän bodde, och den som är begravd under kyrkan skulle kunna vara en storman som levt här på platsen.

I utgrävningen av den gamla kyrkan har arkeologerna dessutom funnit fynd som kan tyda på att det även funnits en tidigare byggnad på platsen – vilket kan ha varit en helig plats under förkristen tid.

– Vi tror därför att det här kan ha varit en plats för makt och kult som senare blev en kyrka, säger Ann Vinberg.

DNA-analys

Allt material som arkeologerna får fram från utgrävningen kommer nu att undersökas – och alla skelett kommer att DNA-analyseras. På så sätt hoppas man få svar på flera av frågorna kring den bortglömda kyrkogården.

Bland annat kommer vi då få fler svar på ursprung hos personerna som blivit begravda här – och hur de mådde.

Det man redan nu tror sig se spår av är att i alla fall två av kropparna som har hittats tycks ha ursprung från öst.

– Vi har inte hittat mycket föremål i gravarna, men två kvinnor som vi hittat har haft kopparringar som kan ha suttit i håret, vilket var vanligt i den slaviska kulturen. Så där misstänker vi att det är två slaviska kvinnor som vi har hittat. Det var vanligt att de högre klasserna gifte sig över gränserna på den här tiden, även över större områden, för att skapa allianser, säger Oskar Spjuth.

– Så det ska bli väldigt spännande att se vad DNA-analysen kommer att visa. Om några år kommer vi att få svar, säger Ann Vinberg.

När besöket vid utgrävningarna börjar lida mot sitt slut får biskop Mikael Mogren en idé. Han vill välsigna platsen där altaret tidigare stått – 700 år efter att den gamla kyrkan övergivits.

– Tack för att jag fick komma hit till den här platsen. Låt oss gå i frid och tjäna Herren med glädje. Amen!