”Det blir en livsstil och den ger mig så mycket”
Årets Ledare. Johan Ölund, VästeråsIrsta Handboll
Hur ser din bakgrund inom handbollen ut?
– Jag spelade handboll i Umeå tills jag var 22 då jag slutade och bytte karriär. Men sen kom jag in på tränarspåret och läste till idrotts- och mattelärare. 2009 flyttade jag till Västerås för en tjänst på Widénska och har sen fortsatt att träna både ungdomslag och seniorlag parallellt med att jag tränar mina barns lag. Jag försöker bidra med det jag kan.
Vad är det som gör att du är så engagerad i sporten?
– Jag vet hur mycket sporten har gett mig, dels är idrott ett fantastiskt sätt där man får röra sig, dels är det kamratskap och glädje. Det ger så mycket mer runtomkring förutom själva sporten.
Att vara just ungdomsledare, varför är det viktigt?
– För mig så ger det så mycket energi. Att få se en utveckling hos individen och att den lyckas, går framåt och har kul. Det är det bästa kvittot på att det jag gjort är bra.
Hur tänker du när det gäller barns träning?
– Det är en balansgång. Man måste ställa krav, men det innebär att de ska göra sitt bästa efter sin egen förmåga. Man måste stimulera både dem som inte kommit så långt och utmana dem som kommit längre. Där är planering och struktur så viktig. Min målsättning är att få gruppen att bli så homogen som möjligt genom att göra övningar som pushar dem som kommit längst och minska gapet för dem som inte kommit lika långt.
Man kan säga att du lever för idrotten.
– Ja, jag lägger många timmar på idrotten. Det är fulla veckor, dotterns handboll och fotboll, grabbens handboll och hockey, elitlaget. Och sen helgerna när det är matcher, sammandrag och serier. Det blir en livsstil och den ger mig så mycket. Och så har jag dessutom en förstående fru!
Hur känns det då att ha vunnit den åtråvärda titeln Årets ungdomsledare på Ungdomsidrottsgalan?
– Jag blev så stolt och glad. Nomineringen var fruktansvärt fin. Man reflekterar inte själv över den tid man lägger ner, så att få det här erkännandet det betyder något. Det var viktigare än jag trodde faktiskt.
Sen så skulle jag inte kunna hålla på med så många olika lag om det inte vore för att jag har väldigt bra ledare runt omkring mig. Det har jag lärt mig genom åren, man kan inte göra allt själv. Det går inte utan dem, vi kompletterar varandra så bra.