Efter 50 år blickar Mikael mot pension – och en ny framtid för Sörby Järn & Metall

Sörby Järn och Metall är ett av de stora företagen i Tillberga. Här, på samma adress då som nu, har verksamheten bedrivits i nu 60 år i år.

– Min tidigare svärfar Bengt Fredriksson var med och startade verksamheten 1964. På den tiden hette företaget Fredriksson Genberg. Ett år senare blev det Sörby järn och metall, förklarar Mikael.

1974 fick han själv sommarjobb i bolaget. Han var då 16 år. Sedan dess har han blivit kvar.

– Efter semestern fick jag fast anställning på företaget, så nu i juli hade jag varit här 50 år.

När Mikael var 21 år ung fick han chansen att ta över driften av bolaget. Då hade grundaren flyttat till Öland för att köpa upp sin första arbetsplats.

Några år senare, när han var 27 år, togs nästa steg i karriären inom bolaget. Då köpte han och svågern ut Mikaels svärfar och blev tillsammans ägare av Sörby Järn och metall.

Han är kvar som ägare än idag. Även om svågern numera är utköpt.

– Jag ensam ägare sedan sju, åtta år tillbaka, säger han.

Tillverkar delar till tågsektorn

Verksamheten har alltid funnits ute i Tillberga, på den plats där Sörby gård en gång stod – vilket förklarar namnet på företaget.

– Första verkstaden byggdes 1964. Den nuvarande verkstaden byggdes 1976. Sedan har det vi byggt till och byggt om i några omgångar.

I verkstaden producerar Sörby järn och metall delar till tåg, vattenkraftverk och robotar. Verksamheten går ut på att svarva och svetsa stål, aluminium och rostfritt.

– Det absolut största området som vi jobbar med är tågsektorn. Bland kunderna finns bland annat Stadler och SJ. Vi utför mycket serviceuppdrag och tillverkar reservdelar. I tågsektorn har vi inte så mycket nyproduktion.

– Nyproduktion har vi däremot när det gäller vattenkraften. Där bygger vi delar till vattenkraftverk. Bland annat är vi nu med och tillverkar delar till en ny station i Japan.

Gör ni samma saker idag som ni gjorde när du började 1974?

– Nej, det gör vi verkligen inte. På den tiden var vi 31 man på firman. Vi hade två lastbilar på LBC och hade 27 man som var inhyrda på ASEA Atom. Resten jobbade i den lilla verkstaden, och det var där jag började. När jag fick körkort blev jag inhyrd på ASEA Atom och skulle vara där i 14 dagar. Det blev långa 14 dagar för jag blev kvar där i två år.

Hitta rätt personal

En utmaning under många år har varit att hitta kompetent personal.

– Tyvärr har man lagt ner svetsutbildningen i Västerås. På maskinsidan är det bättre. Där har Hahrska till och med fått in nya maskiner och där har de bra lärare. Vi från näringslivet har fått vara med och påverka utbildningen, det är positivt.

Idag har företaget 13 anställda, efter att under senaste tiden utökat med tre nyanställda. Inom kort behöver de dessutom en ytterligare svetsare.

Blickar mot pensionering

Till hösten är tanken att Mikael ska förbereda sig för att gå i pension. Av den anledningen har processen med att sälja företaget satts igång, och en av de anställda är tilltänkt för att ta över.

– Vi är inte riktigt i mål än, men vi jobbar på det.

Tanken var dock att Micke redan efter sommaren skulle gå ner i tid och inte jobba fredagar efter semestern. Men så har det inte blivit.

– Det har kommit in så mycket offerter och ordrar så det har inte gått.

– Jag vill att pensioneringen ska ske successivt. Jag är livrädd för att bara bryta på en dag. Det här är så socialt, det är inte bara ett arbete. Jag pratar ju med så mycket människor. Jag har därför lovat den blivande ägaren att jag blir kvar minst ett år till.

– Samtidigt kommer jag, när allt är klart, att släppa alla åtaganden som jag har idag, så får dom säga till mig vad dom behöver hjälp med.

När det väl blir dags för pensionering är dock planen klar.

– Vi håller på med agility, så jag håller på och bygger en liten plan för våra hundar där hemma. Sedan kommer vi att vara ute och åka en del med husbilen.

– Och sen har jag lovat bonden där vi bor att jag kan hoppa in i traktorn om han behöver hjälp.

En dag ifrån konkurs

Under de här 50 år sen Micke har drivit bolaget har det varit många toppar, men han har även fått uppleva en del motgångar.

– En gång för 25 år sedan var vi en dag från konkurs. Vi fick inte in några ordrar och jagade över hela landet. Men i sista stund redde vi upp det.

– Sedan var pandemiåren tuffa. Då backade vi ordentligt, och är ännu inte riktigt ifatt.

Idag omsätter företaget mellan 24 och 26 miljoner, men när pandemin slog till tiden tappade man ordrar på mellan 6 och 7 miljoner kronor.

– Det var en jätteförlust för oss, säger Mikael.

Trots tappet tog de inte hjälp från myndigheterna.

– Jag är lite tjurskallig, så jag låter bli sånt. Vi ska klara oss!

Blev bra mottagen i byn

Trots att Sörby järn och metalls har en tydliga koppling till Tillberga är Mikael själv ingen Tillbergabo..

– Jag har vuxit upp i Irsta och på Bjurhovda så för alla Tillbergabor är jag ”stanare”, även om bodde här i Tillberga under flera år.

Vad har Tillberga betytt för företaget?

– Tillberga här har betytt mycket för både mig och företaget. Jag flyttade ut hit som ”stanare” och blev väldigt bra mottagen. På den tiden var jag både ledare och satt i styrelsen för Tillberga fotboll. Det gör ju också att man blir igenkänd, och det är bra för företaget. Under den tiden var det mycket problem med sabotage här i industriområdet, men vi drabbades aldrig. Jag tror att det hände ihop med mitt engagemang inom fotbollen. Dessutom hade vi ofta praoelever från skolan, och det hjälpte nog också till.

Sportkoppling

Just idrotten är något som Sörby Järn och metall har blivit starkt förknippade med under året. Tack vare Mikaels stora intresse för sport i allmänhet, och hockey i synnerhet, har företaget under många år varit storsponsor till VIK Hockey.

Micke själv ser så mycket han bara hinner av sina gulsvarta hjältar och åker även på en hel del bortamatchen.

Intresset för VIK är tydligt när man kliver in på hans kontor. Där hänger tavlor och tröjor från klubben.

Förutom intresset för hockey, så har han själv en bakgrund som ledare inom fotbollen och har bland annat ingått i ledarstaben i Gideonsbergs damlag.

Var du med som ledare när Gideonsberg vann SM-guld?

– Nej, tyvärr. Men jag var med och fick silver två gånger, säger han stolt.

Mikael förklarar att erfarenheterna från idrotten hjälpt honom att utvecklas som ledare.

– Idrotten har följt mig hela mitt liv. Och det har gett mig så mycket. Jag har lärt mig mycket genom att hålla på med lagidrott. Inte minst när det gäller att ta hand om min personal.

En liten anekdot från Mickes ledarkarriär är att han bland annat varit tränare i fotboll åt en annan företagare som gjort sig känd som storsponsor, nämligen Lars Forslund från LF Invest.

Sörby Järn och metalls engagemang i idrott ser dessutom ut att fortsätta, även efter den dagen Micke har gått hem.

– Jag har förklarat hur viktigt det är. De flesta av våra kunder uppskattar att vi sponsrar VIK. Av våra kunder är det väldigt många som är hockeyintresserade, förklarar han.

– Och stolar i hallen kommer jag fortsätta att köpa, även efter att jag lämnar firman.