Visar vägen. Caine Silos vill kunna influera andra till att också göra någonting gott, här tillsammans med Gitte Johansson processledare blodgivarvård på Ge Blod.

Han lämnar blod – för att rädda liv

Vill du göra en insats som kan rädda liv? Det ville 18-årige Caine Silos som beslöt sig för att bli blodgivare. Blod lämnar man som kille fyra gånger per år och Västerås Tidning fick vara med vid det första tillfället.

Publicerad

Vad händer med blodet?

Blodets väg från dig som blodgivare till en medmänniska innehåller flera steg. Det ska testas, centrifugeras och delas upp för att sedan ges till den som behöver det. Blodet hanteras i ett slutet blodpåsesystem med 3-4 sammankopplade påsar. Vid blodgivningen tappas blodet i en av påsarna. Påsen innehåller antikoaguleringsmedel, som gör att blodet inte levrar sig. Blodgivningen tar cirka tio minuter. En elektronisk våg med automatstopp ser till att du inte tappas på mer än 4,5 dl.

Källa: GeBlod

Caine berättar att det var ett spontant val efter att han sett information om blodgivning på sitt gym.

– Jag hade inte tänkt på det tidigare men när jag fick reda på att man kunde gå till blodgivartrailern på Fiskartorget, så tänkte jag: varför inte?

Han berättar att han hört att det behövs fler blodgivare i Västerås och speciellt unga killar.

– Mina kompisar visste inte det. Jag har försökt att få några andra att också ge blod, men det har inte riktigt kommit någon vart. Men nu har ju jag börjat så jag hoppas att kunna influera andra till att också göra någonting gott.

Det är en viktig insats att lämna blod eftersom man inte kan framställa blod på konstgjord väg. Ge Blod i Västmanland samlar in blod och blodkomponenter som de sen förser sjukhuset med.

– Det finns även ett samarbete mellan Blodcentraler i hela landet, så har vi blod över och det behövs någon annanstans så delar vi med oss. Det är bara tre procent som ger blod idag, och vi behöver bli många fler, alla behövs, både killar och tjejer, berättar Gitte Johansson, processledare blodgivarvård på GeBlod.

Efter att ha gått på ett första besök där man gjorde provtagningar och tog olika tester för att bland annat se Caines blodgrupp, blodvärde och en eventuell blodsmitta, var det sen dags för det första tillfället att ge blod.

– Jag har ingen spruträdsla så det är inga problem. Min tjej var med vid provtagningen och hon däremot var riktigt ledsen, så hon kanske inte vill börja ge blod.

När han efteråt fick veta sin blodgrupp blev han glad eftersom han var O-positiv.

Jag har försökt att få några andra att också ge blod, men det har inte riktigt kommit någon vart. Men nu har ju jag börjat så jag hoppas att kunna influera andra till att också göra någonting gott

Caine Silos

– Efter att ha googlat lite så såg jag att min grupp kan ges till egentligen alla och att kunna ge till någon annan som faktiskt behöver det, känns riktigt bra.

Testar blodet

Inför tappningen får Caine sätta sig bekvämt tillbakalutad på en brits och Gitte instruerar honom och berättar steg för steg hur allt går till. Han får en stas runt armen och en liten boll att klämma på då och då för att hålla igång blodflödet.

Efter att hon tvättat av armen så börjar hon märka upp blodpåsarna därefter sätter hon nålen i hans armveck.

– Man börjar med att ta lite extra blod för att kunna testa blodet för att se att allt är ok, säger Gitte.

Sen börjar själva blodgivningen.

– Under tiden vi tar blod så är det bra om man dricker till exempel juice i samband med givningen och efteråt så får han en fika, det får alla, man springer eller går inte bara härifrån. Det är viktigt för att man ska må bra, säger hon.

Behöver vila

Hon berättar att en blodgivare vid varje tillfälle förlorar 4,5 dl blod, men att det inte brukar påverka så mycket.

– Den dag man har gett blod så ska man ta det lite lugnt. Om man skulle gå ut och springa milen så skulle man känna att det var lite tungt. Men dagen efter går det bra att träna. Det tar ca 2-4 veckor för kroppen att helt återhämta sig och få tillbaka alla röda blodkroppar.

Efter att blodgivningen är klar och Caine fått fika och suttit och tagit det lugnt ett tag så får han välja bland en del små belöningar som till exempel en mössa, en mugg eller ett mjukisdjur.

– Den här gången så väljer jag att ta en Mumin-mugg för att ge till min tjej som samlar på dem. Men det är förstås inte det som är grejen, det viktiga är att man kan hjälpa personer som behöver, säger han.

Caine avslutar med att berätta att om han fick säga till någon annan ung kille att ge blod så skulle han säga att det inte gör ont och att det inte gör dem slöa eller trötta.

– Många verkar vara rädda för att det ska ta på dem fysiskt. Jag är en person som tränar på gym och överhuvudtaget är aktiv, men jag kände inget sånt, det är inget man behöver oroa sig för. Om man är spruträdd så är det så klart en helt annan sak, men det kanske man kan försöka överkomma. Jag tycker att det här är en viktig, jättefin sak.

Powered by Labrador CMS