Kåseri: Äntligen sommar (i P1)

Men inte är det som förr. Jag minns med glädje när exempelvis utlandskorrespondenten Torsten Ehrenmark var sommarvärd (det gör kanske inte du kära läsare). Oftast kåserade han ett flertal gånger varje sommar och traditionsenligt fick han också äran att stänga sommaren för oss lyssnare.

När Ehrenmark pratade levde programmet sannerligen upp till devisen ”Lättsmält för dig i hängmattan, i bilen eller på stranden”. Det var program fyllda av humor och självironi.
Man lyssnade alltid med ett leende.

Hur är det nuförtiden? Dagens sommarpratare ska helst prata om traumatiska upplevelser kantat av en bedrövlig barndom med i bästa fall missbrukande föräldrar. Merparten av programmen går ut på att sommarprataren gått igenom en stor j-vla livskris och sedan tagit sig ut ur den och lyckats bli en framgångsrik artist, företagare eller vad det nu må vara.

Slutklämmen brukar allt som oftast lyda ungefär så här: ”Om jag kunde ta mig ur det här så är jag säker på att du kära lyssnare också kan vända ditt liv till något positivt”.

Jag måste säga att jag är tacksam för att dagens programtid bantats ner till 90 minuter till skillnad mot de 120 minuter som det var på Ehrenmarks tid. Två timmar som gärna hade fått vara tre.

Torsten Ehrenmark, som tyvärr gick bort alldeles för tidigt, sa i ett av sina sista program ”numera är det så märkvärdigt att vara sommarpratare så att de måste presenteras i tv och tidningar innan säsongen drar i gång. Dessutom måste de prata om något djupsinnigt och ha en åsikt. Jag har möjligen bara en åsikt och det är att rotmos och fläsklägg är rysligt gott”.

I år skulle jag önska att någon ärlig person kunde lägga upp sitt sommarprat ungefär så här:

– Kära lyssnare nu ska jag berätta om min livsresa. En livsresa som började i mitten på 1900-talet. Jag växte upp i ett mycket välbeställt och harmoniskt hem. Min far var en synnerligen framgångsrik och aktad affärsman och min förtjusande mor ägnade en del av sin tid åt välgörenhet. Vi bodde i ett av stadens ståtligaste hus med både hushållerska och trädgårdsmästare. Mina föräldrar var måttliga med alkohol och de lade aldrig hand på vare sig mig eller min fyra år yngre syster. Hon är numera professor i medicin.

– Jag trivdes alldeles förträffligt i skolan och märkte aldrig av att någon blev mobbad. Sommarloven tillbringade vi huvudsakligen i Stockholms skärgård med avbrott för en eller ett par utlandsresor varje år. Jul-, påsk- och sportlov ägnade familjen åt skidåkning i Åre eller Verbier. Gymnasieåren gick jag självklart på internatskola.

Nu börjar troligen den moderne lyssnaren tröttna på detta sommarprat. Hen vill ju bara höra jämmer och elände.

– Studentexamen avlades med lysande betyg varefter jag genomförde min militärtjänstgöring där jag dekorerades som regementets främsta soldat.

– Därefter påbörjade jag, till mina föräldrars stora glädje, mina parallella studier på Handelshögskolan samt vid Karolinska Institutet.

– Detta hände sig vid den tiden när almarna i Stockholm skulle sågas ner och många ungdomar började protestera mot den politiska överheten. Jag anslöt till demonstranterna och kände alltmer att varken ekonomi eller medicin var något för mig. Efter två terminers haltande studier, under julferien lagom till glöggen, lät jag bomben brisera.

– Jag tänker hoppa av, sa jag till mina föräldrar. Jag har anmält mig till konst- och litteraturhistoria vid Uppsala universitet istället. Jag tycker det låter mer spännande.

– Det var nog första gången jag sett min far brusa upp och höja näven.

– Vad har du gjort? skrek han. Ska du läsa humaniora. Jag har närt en kommunist vid min barm. Det kommer att gå riktigt illa för dig och risken är stor att du hamnar på Socialhögskolan. Räkna inte med något arv efter mig.

– Efter ett antal år som vinpimplande överliggare i Uppsalas studentkretsar har jag försökt att hanka mig fram på diverse småjobb. Livet som poet är inte fett och att vara uteliggare går väl an på sommaren men på vintern …

– Vad vill jag säga med detta? Jo, kan jag som var född med silversked kliva så djupt ner på den sociala trappan så är det väl ganska sannolikt att, även du kära lyssnare, kommer att göra detsamma. Ha en trevlig sommar.

Sommar, sommar, sommar …