På jakt efter vårtecken i biskopens trädgård: ”Är magiskt med ljuset”
Våren är här och sakta börjar blommor och växtlighet att vakna till liv ute i naturen. Så även bakom biskop Mogrens höga, röda plank vid Biskopsängen. Här tar biskopen emot och tar med Västerås Tidning på en jakt efter vårtecken. – Jag tycker det är vackert nu. Jag gillar att färgerna kommer, säger han.
Publicerad
Den är måndag i början av april när biskopen tar emot Västerås Tidning hemma i Biskopsgården i centrala Västerås.
Vädret är grått och vindarna är allt annat än värmande. Biskopen bjuder därför på nybryggt kaffe och välsmakande kakor, bakade av biskopens mamma, innan vi tillsammans beger oss ut i den pampiga trädgården som nu börjar vakna upp ur vintervilan.
– Den gråa, svarta vintern är tråkig, men nu är den över – våren är färg och det gillar och behöver vi. Det är något magiskt med den här perioden, allt ljus, alla färger på buskar och häckar och i gräsmattan, säger biskopen när han vandrar ut över gården.
När han visar runt i trädgården har mängder av blå scilla börjat slå ut, och ned mot Svartån växer ett stort bestånd med pestskråp som snart kommer att blomma och visa de vackra, originella blommorna.
– Pestskråp är en gammal medicinalväxt som funnits här sedan länge. Det har funnits en trädgård här sen 1300-talet, lika länge som Biskopsgården funnits här.
Biskopen berättar med inlevelse om Biskopsgårdens historia och att den från början byggdes på 1300-talet.
– Men den sista gången Västerås var i krig, 1521, var det ett slag här mellan Gustav Vasa och danskarna och då skedde en brand, så det nuvarande utseendet är delvis från 1734 då de återuppbyggde huset och 1902 fick huset en tillbyggnad med ett trapptorn och en glasveranda, designat av Erik Haar.
Mikael tillbringar gärna tid med att påta i trädgården. Han visar oss utslagna påskliljor och berättar att det lite närmare sommaren kommer att finnas rudbeckior, blomman som Carl von Linné uppkallade efter sin lärare, professor Olof Rudbeck d.y, i trädgården.
– Jag får kraft av spåren som finns sen tidigare, bra spår efter oss, säger han.
Glad blir han även över att den kristna tron ökar i vårt land.
– Det ger stabilitet åt hela samhället. Det påverkar oss, för traditioner och relationer gör att livet blir hållbart. Allt som bara handlar om ”jag” och att ”jag ska”, det bryter ned. Men ”vi” är ett underbart ord som vi måste återupptäcka. Och det är på gång!
