Stjärnförfattaren från Skultuna: ”Jag älskade att växa upp i lilla bruksidyllen”

Berätta lite om var du kommer ifrån, var du växte upp. 

– Jag föddes i Skultuna, det vill säga på BB i Västerås, men med lärarbostaden i den gamla Bruksskolan som första adress. Mina föräldrar var musiklärare i byn och jag kan inte säga annat än att jag älskade att växa upp i denna lilla bruksidyll. Min mor lever och bor kvar, numera i centrala Västerås, och därför är jag åter i stan – med flitiga turer till Skultuna – nästan varje vecka. Många goda vänner från olika faser i livet bor kvar.

Kan du berätta lite om din yrkesbana?

– Som något slags föräldrauppror vägrade jag att bli läkare utan sökte till Handelshögskolan (”rebelliskt, inte sant?”) där jag snabbt sögs upp i studentorkestern Mercblecket som fostrat många framgångsrika galenpannor. 

– Därifrån gick turen vidare in i finansbranschen via ekonomijournalistiken och när jag jobbat några år på Stureplan fick jag inspiration till min första deckare. Och plötsligt stod jag där med ett snabbväxande litet bokförlag. Jag lämnade de fasta anställningarna och ägnar mig nu åt skriverier, att driva bokförlaget som nu är medelstort, och diverse andra upptåg. Musiken är och förblir en avgörande del av mitt liv, man kan nog säga att inget av det jag är idag skulle ha varit så utan musiken som sammanlänkande faktor.

Hur skulle du beskriva dig som författare?

– Jag hade tur med läsningen! Vägg i vägg med oss på Bruksskolan bodde den trevliga familjen Ekman; föräldrarna Lennart och Britt-Marie var lärare. När de förberedde äldsta dottern för skolgången satt jag som treåring bredvid och snappade upp bokstavskoden. Jag kan inte komma ihåg mig själv utan böcker eller penna och papper. Personalen på Skultuna bibliotek inspirerade mig väldigt aktivt, även om jag kämpade mig till att få fortsätta läsa ”pojkböcker” a la Tre Deckare när deras rekommendationer kändes betungande. Som sjuåring försökte jag skriva riddarromaner med Prins Plymouth i huvudrollen. Som tonåring skrev jag kioskdeckarparodier. Allt var förstås jättedåligt, men man utvecklas ju när man inte ger sig.

– Och så småningom, efter att ha vässat klorna länge som journalist och gått författarkurser var det dags att debutera, år 2001.

Kan du beskriva dina böcker?

– Den första romanen – en tuff seriemördarthriller från Stureplan – heter ”En gudabenådad Bullshitter”. I den serien finns fem delar och därefter blev det en trilogi baserad i Västerås 70- 80- och 90-tal: ”Djävulens Tonsteg, Någon att lita på, och Kungamördaren”. Det finns även en fristående spänningsroman som kretsar kring Brukshotellet i Skultuna och en återträff där. ”Även som död sig lik” heter den.

– Utanför det skönlitterära blir mina böcker gärna populärjournalistiska redovisningar av någonting intressant jag lärt mig. Matlagning är en passion och därför gav vi ut ”Köttbullsboken” och ”Världens Bästa Köttfärssås”. Mitt långvariga intresse för alla former av cocktails ledde till en helt ny ”karriär” som drinkboksförfattare; det bottnar i att jag under alla år varit gängets go-to-guy för roliga drinkar, inte minst avancerade Gin & Tonic.

Du har fått många utmärkelser för dina böcker, hur påverkar det dig? 

– Jag trodde inte mina ögon när min första drinkbok ”Jakten på en perfekt Gin & Tonic” vann både det svenska priset för ”Bästa cocktailbok” och ”Bästa dryckesfoto” och sedan blev ”Världens Bästa Ginbok” vid International Gourmand Awards i Macao. För mig fungerar utmärkelser sporrande, litet ”kom igen nu, tappa inte det här, skärp dig”.

Berätta om nya boken, Götgatsbacken.

– Brottet har sin bakgrund i att en kraftigt alkoholiserad skådespelare känner sig ”kränkt” av att kastas ut från sin favoritkrog i just Götgatsbacken, och ber en kriminell bekant att spränga den för att lära dem en läxa. På polissidan är det den rutinerade gatupolisen Jon Smeds och hans yngre kollega Emma Modig som på olika sätt nystar upp vad som hänt. Det intressanta i det är att vi – vilket nästan är unikt i svensk spänningsromankultur – låter vanliga poliser, inte kavajerna från huvudkontoret, vara huvudpersoner.

Det är tänkt att det här ska vara första boken i en serie, En äkta snut, är ni redan på gång med nästa?

– Absolut! Vi flyttar oss något litet västerut, till Mariatorget, med samma polishjältar men nya missdådare. Den publiceras om ett år, ungefär.

Hur ser dina framtidsplaner ut?

– Jag styrs av lust och nyfikenhet och hålls inom ramarna av något slags visdom, ändå, samt lojalitet och pliktkänsla. Det närmaste året ska jag därför driva vidare Southside Stories, bokförlaget som jag och min kloka närmaste kollega Sofia kör tillsammans med ytterligare några duktiga anställda, fortsätta på mina två pågående spänningsromanserier, utveckla min fotografiska verksamhet ytterligare med flera projekt inom mat och dryck, få ihop det nya albumet med bluesbandet Crash & Burn och utöka den ”normala” joggingsträckan från fem till femton kilometer. Det får nog räcka.