Västeråsare visar upp sin ludna figur i Japan

Västeråsaren Henrik Pilerud och Victoria Christensen från Stockholm åker snart till Japan för att tävla i världsmästerskapen i cosplay. Cosplay kan liknas vid att klä ut sig för att föreställa en figur från till exempel en film eller bok för att sen visa upp sig i kostymen vid olika evenemang.

Henrik säger att som barn håller alla på att klä ut sig, leker och tycker att det är kul. 

– Men sen börjar man bli lite vuxen och tråkig och det kan kännas lite pinsamt. Men för en tio, femton år sen så var jag på en sciencefictionmässa i Stockholm och såg några som var utklädda i Star Wars-kläder vilket jag tyckte var intressant. Det var där det började.

Sen dess har Henrik gjort cirka två dräkter om året. 

– Man kan även köpa sina kostymer, det är både och. Jag har en blandning av helt köpta, helt egengjorda och en del blandade dräkter. Men ska man tävla så är det hantverket man tävlar i, så då måste man ha gjort kostymen själv.

I november förra året vann paret kvaltävlingen i Stockholm vilket gjorde att de kvalificerade sig till att representera Sverige i World Cosplay summit 2024, världens största cosplayfestival som går av stapeln i Nagoya City i Japan den 3 augusti.

Bidraget de kommer att tävla med är taget från den tecknade japanska filmen "Min granne Totoro". Djuret Totoro kommer att gestaltas av Henrik och han kommer att uppträda tillsammans med Totoros vän Satsuki, som spelas av Victoria. 

– En av reglerna är att bidraget måste vara från Japan, taget från till exempel en japansk film eller ett spel. Jag hade ingen sådan dräkt innan och jag ville göra något lite annorlunda och just Totoro är en stor älskad japansk varelse, så jag tänkte att honom skulle jag vilja göra.

Viftar med öronen, blinkar och gör ljud

Totoro tog Henrik runt 300 timmar under ett år att göra och Totoro kan till exempel röra munnen, vifta med öronen, blinka och ge ljud ifrån sig.

Under tävlingen ska det göras ett scenframträdande på cirka två minuter. 

– Vi har valt några scener ur filmen som vi framträder med. Vi pratar inte men rör oss och dansar så att det både blir lite glatt och samtidigt lite mystiskt.

En del av svårigheterna är tajmingen. 

– Inne i dräkten är det lite svårt att se och höra så det är ju lite läskigt, jag vill ju inte tappa bort mig. Men det ska nog gå bra, säger Henrik.

Han säger att det ska bli jätteroligt. 

– Det blir lite att sluta cirkeln. Man lägger många timmar på att göra en japansk dräkt och så får man visa upp den i Japan. Det är ett kul uttryck och många tycker att det är roligt att se.