Tunga ämnen i Hammarteaterns nya föreställning: ”Stor utmaning”

I en två timmar lång föreställning får publiken bevittna två historier som utspelar sig i samma hus men 100 år ifrån varandra.

Den ena utspelar sig år 1860 när Karl och Sara bor i huset. De väntar barn och samtidigt utvecklar Karl starka känslor för någon annan än sin fru. När han får hjälp av Johan att skriva en essä upptäcker de snart att de både drömmer om ett annat liv.

– 1860 var det inte på kartan att två män kunde leva det livet tillsammans, så de utvecklar en stark men hemlig och omöjlig kärlekshistoria, berättar Kajsa Wallin som både har skrivit manus och regisserar föreställningen.

100 år senare, 1960, flyttar Frank och Mia in i samma hus. De vill väldigt gärna ha barn men det vill sig inte riktigt. Plötsligt börjar Mia höra och uppleva saker i huset som hon inte riktigt kan förklara.

– Det är både en tragedi och en slags spökhistoria. Framförallt är det en historia om kärleken som aldrig får bli. Om kärleken som måste vara gömd och den kärlek till något som inte kommer. Kärleken till ett oönskat barn och kärleken till ett barn som inte kommer.

Det är tunga ämnen som hanteras, hur har det varit att överföra det från manus till teaterscenen?

– Det har varit en stor utmaning, kanske inte just på grund av historien utan för att det utspelar sig två berättelser parallellt. Vi har en snurrscen så det är väldigt mycket teknik inblandat. Jag skulle säga att det är bland det svåraste jag har gjort just för att det är så många variabler som gör att det blir svårt, säger Kajsa.

Hon fortsätter:

– Men jag har två stabila tekniker och väldigt skickliga skådespelare som berättar den här historien så bra. Det har varit väldigt roligt eftersom det har varit en utmaning, jag har fått omarbeta manuset flera gånger för att det ska fungera på scen.

Premiären är den 15 november, därefter följer sju föreställningar varav den sista spelas den 7 december.

Västerås Tidning pratade med Kajsa Wallin måndagen innan och frågade hur känslan var inför fredagens premiär.

– Vi har så mycket att göra, men det handlar mer om allt runt omkring. Repetitionsmässigt känns det jättebra. Jag uppmuntrar alla som kan och vill att komma och se den, det är en föreställning som håller en väldigt hög kvalitet och jag tror att man kommer att gå härifrån med känslan av att man har sett något väldigt vackert.